All because two People Fell in Love

[subpages]

Det hela började med att jag,Patrik och Saga var i Täby centrum (8/5) och kikade och jag kände en molande smärta i magen men tänkte inge mer på det, vi gick runt och kikade i affärer och sen behövde jag gå och kissa.
Inne på toaletten ser jag att det har kommit blod i trosorna så jag blir lite småorolig och ringde till förlossningen för att bara höra så att allt var lugnt. Jag pratade med en barnmorska där som sa att det var helt okej om det inte var en stor mängd med blod vilket det inte heller var så vi tänkte inte mer på det.

Vi tåg tåget hem och jag och Saga stannade till hos min mamma medans Patrik gick hem eftersom han var trött.
Hemma hos mamma började jag få värkar men hade absolut inte en tanke på att jag kanske skulle föda barn när som helst..
Efter ca 2 timmar med värkar som gjorde ondare och ondare sa mamma till mig att jag borde ringa in till förlossningen och höra vad dom tyckte så jag ringde in och pratade med dom och dom sa att jag absolut skulle komma in eftersom det var mitt andra barn och att det oftast går lite fortare andra gången.
Jag ringde Patrik och sa att vi måste ta en taxi in till förlossningen för att det var på gång nu men Patrik trodde att jag skojade med honom.
Efter ett tag fattade han att jag faktiskt menade allvar så jag,mamma och Saga började knata hemåt och Patrik ringde taxin.
Taxin kom och mamma tog Saga så åkte vi in till förlossning.

(8/ 5) 21.05 Blir vi inskrivna på Danderyds förlossning och jag är enbart öppen ca 3 cm, dom tog en CTG kurva och allt såg fint ut, blodet som kom var för att förlossningen var på gång sa dom men jag trodde stenhårt att vi skulle bli hem skickade för att jag trodde absolut inte att det skulle bli barn snart, jag hade ju räknat med att gå över tiden.

22.00 : Värkarna hade blivit starkare och jag kände att jag behövde lite smärtlindring så barnmorskan kom in med 2 stycken Citodon.
Hon undersökte mig samtidigt och jag hade inte öppnat mig mer sen förra gången. Vi vart lite besvikna med tanke på att värkarna kom tätt och gjorde jäkligt ont. Men med 2 Citodon i kroppen gav vi oss ut i kloridorena för lite promenad så skulle jag nog öppnas lite mer trodde bm. Kontroll igen efter 1-2 timmar.

(9/5) 00.25 : efter att vi gått i ca 2 timmar frågar dom om jag vill bada vilket jag såklart ville. Vi blir visade till ett rum med badkar och tända ljus och vi fyller upp vattnet och jag lägger mig. Hade inte riktigt ro i kroppen att bada en längre tid men 15-20 minuter vart det iallafall, ganska skönt att duscha varmt på magen eftersom inget annat hjälpte.

01.06: Tar dom en ny kurva på mig och jag har svinont,Patrik blöter en liten handduk och baddar min panna. Ny kontroll och jag har endast öppnat mig ca 2 cm på dom här timmarna som dom beslutar att ta hål på fosterhinnan.Det var bajs i fostervattnet vilket jag trodde var farligt, men det visade sig att det fanns olika grader av hur farligt det är och Wiggos bajs var i den lägre skalan så det var hel lugnt.
Medan dom ändå höll på att greja i mitt underliv passade dom på att sätta in en skalpelektrod i lillemans huvud så dom kunde hålla koll på hans puls.

01.10 : Känner jag att jag inte pallar smärtan mer så barnmorskorna ringer narkosläkaren som kommer ganska så fort. När hon lagt bedövningen får hon ett larm som hon måste springa på så där ligger jag utan att ha fått EDA’n och helt bedövad i ryggen. Jag provar lustgasen lite men samma som förra gången med Saga så klarade jag inte av den så jag struntade i den. Så jag ligger och väntar på att narkosläkaren ska komma tillbaks men det kunde ju ta några timmar sa dom..

01.55 : Tack och lov kommer Narkosläkaren tillbaks efter bara 45 minuter och får lägga ny bedövning , sen får jag EDA’n.
Efter ca 30 minuter är jag i himmelriket och kan nu ligga och prata och ringa runt till mina nära och kära och berätta hur det går.

02.00 – 03.00 Kämpar jag på med min fruktansvärda värkar och känner att snart är det dags att föda barn.

03.15 : Tappar dom mig på urin eftersom jag inte kan kissa efter att ha fått EDA’n samt att göra lite mer plats åt lillen.

03.50 : Nu är smärtan obeskrivlig och dom gör en sista undersökning på mig och jag är ca 8 cm öppen, vi beslutar tillsammans med barnmorskan att provkrysta då Wiggo ligger och tittar uppåt istället för neråt som bebisarna ska göra när dom är klara för att komma ut.
Barnmorskan tar fram en pall som var U-formad liksom, och jag undrar vad fan hon ska göra med den..Sen säger hon att jag ska komma och sätta mig på den och hon drar ett lakan runt sig som jag håller i och drar för att få mer kraft att krysta. Patrik sitter bakom mig och håller i mig samtidigt som han pushar mig nått enormt. Jag trycker och trycker men det händer typ ingenting för att Wiggos huvud inte ställer sig men jag fortsätter att krysta och krysta och nu kunde dom se att det var ett blont litet huvud.

04.11 : Nu är nästan huvudet ute och han vrider sig rätt, nu går det enklare att krysta då han äntligen ligger rätt.
När huvudet kommit ut helt måste jag flåsa som en dåre och jag får inte krysta då det började gå lite för fort. Fy helvete vad ont det gjorde då, man kände verkligen all smärta och det kändes som att man hade en hel bil eller något mellan benen.
Nu får jag börja trycka på igen men sakta och försiktigt. Och vipps några minuter senare är vår ”lilla” pojke ute!!
Jag får upp honom på mitt bröst och efter ca 30 sekunder får vi höra hans ljuva stämma.

ÅH! Den känslan att få upp sitt nyfödda barn på bröstet är helt obeskrivlig och all smärta bara är som bortblåst.

7 timmar senare ligger vi där på förlossningen med vår  stora lilla kille på 4460 gr och 51 cm kort.
Patrik var grym även denna förlossning, älskade man! <3

Mamma och Pappa älskar dig vår fina kille!!